Det finns inte många dansscener där det inte någon gång dykt upp en svan. Svanen har blivit en ikon som har bränt sig in i det allmänna dansmedvetandet, som något positivt eller negativt men mest som något lockande.
Målning av Nikolaj Kuznetsov
Den som bär förtjänsten/skulden till detta är kompositören Peter Tjajkovskij. Märkligt nog var det inte Svansjöns bortglömde urkoreograf som satte svanen på scenen utan dess kompositör. Det är i musiken som Svansjöns magi ligger förborgad och det är den som fått koreografer som Marius Petipa, Mats Ek, Matthew Bourne och nu senast Fredrik Rydman att frambringa nyskapande och utmanande, för att inte säga provocerande verk.
Att Tjajkovskijs musik har en enorm kraft upplevde jag själv under
Foto: Mats Bäcker
Fredrik Rydmans Svansjön i inledningen av slutscenen där prinsen och svanen återförenas efter att prinsen lurats att svika sin älskade. Det var som om någon tryckt på en emotionell knapp och plötsligt upplever jag hela det intensiva känslospektra som förmedlas av den musik som Tjajkovsky skapat till återföreningsscenen. Trots att det bara rörde sig om några få minuters lösryckt musik fungerade det lika effektivt som om det varit en betingad reflex.
Foto: Carl Thorborg. Visas i februari på Kungliga Operan
Även om Svansjökoreograf nummer två, Marius Petipa, genom sin nyskapande koreografi har satt outplånliga spår i baletten såväl som i Svansjöns värld är det i Tjajkovskijs symfoniska värld som Svansjöns hämtar sin kraft. Det är Tjajkovskijs mångbottnade musikalisk-emotionella väv som är svanens maktbas och det är Tjajkovskijs musikaliska magi som gör att den behåller sin makt över koreografer, dansare och publik.
Här är några videoklipp från Matthew Bournes Svansjön, Marius Petipas Svansjön, Mats Eks Svansjön och ett reportage om Fredrik Rydmans Svansjön.